Jag har konstaterat en annan sak. Jag har gått upp i vikt. Inte ett kilo utan fler. Jag tänker inte ställa mig på vågen. Jag vägrar. Då skulle jag erkänna ett misstag. Jag har ett par byxor jag ska komma i och de ska jag i. Om jag så ska skaffa mig en campylobact eller två.... Tjejmilens mål är nog tyvärr kört men det går fler milar. När hela min separation är klar lovar jag mig själv att jag ska börja leva igen. Stort hälsosamt och roligt. Jag måste. Jag har utmanat min syster på en tjejklassiker. Inte mycket att välja på typ.
I morgon ska jag plaska av mig 1000 meter simning till. Har ju några meter kvar i arbetsplatsklassikern. Sen är det löpning som sista gren. Och den ska jag klara med stor marginal. Det svider att jag inte fick göra klart cykelmomentet. Mina öron satte stopp för cykelkarriären. Det absolut bästa skyllet någonsin till att inte slutföra. Tycker ni inte? Men det var faktiskt inte jag. Det var läkaren som sa nej..... Och nu är det min separation som satt käppar i mina hjul. JAG ÄR DROTTNINGEN AV SKYLL!!
Nåt ska jag väl vara bra på? Eller vad säger ni?
JFW IS BACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar