Julgransplundring hemma stod på agendan. Jag tog bort det pynt som var i midjehöjd och uppåt. Barnen fick ta det som var nedanför midjehöjd. Om jag kravlar mig ner på golvet kommer jag inte upp. Så enkelt är det. Träningsvärk är fett som gråter. Det värsta är att jag också gråter. Av smärta...
Bara bita ihop. I morgon löpning och käcka små balansövningar jag lärt mig. Får väl lägga på en och annan armövning. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Om jag ska staka mig igenom tre mil backar och omkullvälta tanter så lär jag behöva armuskler som bär mig igenom tjejvasan. Tre mil! Hur tänkte jag egentligen? Varför gör jag såna här idiotgrejjer?
// Mora-Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar