Ett halvt ansikte i en spinningsal.

Nu är jag på gång igen. Har avverkat: tadaaaaa SPINNING! 50 vidriga tråkiga minuter på ett cykelskelett. Men jag uthärdade.

Ettan på min shitlist

 

 

 

!!

Det kom ett telefonsamtal

RINGRING!

Livet knäckte mig

Jag vill skicka ett jättestort tack och en ofantligt stor kram till all ni som skickat hälsningar till mig. Jag lever jag kommer genom detta och jag kommer överleva.

Kram från mig! 

Snart så....

Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa Jag vet jag kan springa jag vet jag kan springa

Tjejmilspepp från en bedragen kvinna.....

Det glada 70-talet

När jag var sex år byggdes en stor fin simhall i området där jag bodde. Jag tog min kompis i handen och vi travade ner dit. Två glada sexåringar som ägde byn. Vi gick dit på invigningsdagen och något stort skulle ske. Min kompis och jag anmälde oss helt frankt till Järfälla simsällskap och jag gick lycklig hem till mamma och sa:

- Jag ska börja simma. Jag behöver en baddräkt. En sån som de stora tjejerna har. 

Det var då det hände. Mamma köpte min första speedobaddräkt. En blå med blommor. Lyckligare sexåring fanns inte i hela Västerby! 

Efter detta följde fler baddräkter,år av simning, tävlingar, läger, mögliga handdukar i konsumkassar (fanns inga snygga sporttrunkar i början på 70 talet. Konsum fick vara standin) och alla dessa gamla bananer som mamma hittade inlindade i handdukarna som låg i påsarna.....  

Grön i håret blev jag av allt klor men vad gjorde det? Jag hade ju speedobaddräkt och var medlem i JSSK. Våra konkurrenter bar mycket tuffare namn. Vad sägs om Polisen eller Delfinen? Det var coolt. Inte JSSK

När speedobaddräkten började tappa sin glans och håret började få större betydelse med permanent och locktång så falnade drömmen om en karriär som elitsimmare. Det var inte lika kul längre när simträningen började klockan 6 på morgonen för att återupptas på eftermiddagen efter skoltid. Sen fanns det ju mycket coolare killar UTANFÖR simhallen. Speedobadbrallor till trots. 

Vid tretton tog grabbarna och diskot över. Ett par år senare skulle givetvis mellanölen insupas uppe vid Kvarn. Ja jag vet. Tidig debut. Men det glada 70 talet var frihetens årtionde. Även för en nybakad tonåring. 

Nu, 37 år senare, kastar jag mig i bassängen och försöker få till simtagen, känslan och glädjen i simningen. Hittills ar jag avverkat 2x1000 meter. Hittar inte känslan. Jag tror jag vet var problemet ligger: jag har ingen blå speedobaddräkt med blommor. Bara en svart skitgammal tantbaddräkt jag fått på nåt spa vid tillfälle. 

Så med andra ord: för att tycka simma är roligt måste jag införskaffa ett stycke speedobaddräkt och för att kunna visa mig i den i simhallen ta på mig en spanx under som ser till att klämma till och lyfta upp det som har blivit extra på min kropp sen det glada 70-talet. Jag tror jag lägger ner simmarkarriären för den här gången. Ska bara avverka ytterligare 1000 meter i min svarta tantdräkt. Sen är det över. För den här gången....

Tillbaka!

Step på schemat. Känner att stepJFW snart är igång. Ni vet hur det är steptouch dutt mambochase osv osv.

Jag har konstaterat en annan sak. Jag har gått upp i vikt. Inte ett kilo utan fler. Jag tänker inte ställa mig på vågen. Jag vägrar. Då skulle jag erkänna ett misstag. Jag har ett par byxor jag ska komma i och de ska jag i. Om jag så ska skaffa mig en campylobact eller två.... Tjejmilens mål är nog tyvärr kört men det går fler milar. När hela min separation är klar lovar jag mig själv att jag ska börja leva igen. Stort hälsosamt och roligt. Jag måste. Jag har utmanat min syster på en tjejklassiker. Inte mycket att välja på typ.

I morgon ska jag plaska av mig 1000 meter simning till. Har ju några meter kvar i arbetsplatsklassikern. Sen är det löpning som sista gren. Och den ska jag klara med stor marginal. Det svider att jag inte fick göra klart cykelmomentet. Mina öron satte stopp för cykelkarriären. Det absolut bästa skyllet någonsin till att inte slutföra. Tycker ni inte? Men det var faktiskt inte jag. Det var läkaren som sa nej..... Och nu är det min separation som satt käppar i mina hjul. JAG ÄR DROTTNINGEN AV SKYLL!!

Nåt ska jag väl vara bra på? Eller vad säger ni?

JFW IS BACK!