Tänk... För ett par timmar sen var jag där. Grupp 8. Jag trodde ju att det var feministgruppen. Men ack vad jag bedrog mig. Det var visst ett löplopp. Så hur var det med fiskbacken och alla andra uppförslut? Jotack. Grönstabacken inledde och la ribban. Sen var det lite upp lite ner och sen kom den. The Hill. DEN backen. Backen med stort B. Nästan halvvägs in i loppet. Backarnas backe. Abborrbacken. "Välkommen till Abborrbacken" stod det ironiskt på en vepa. Välkommen till Hell hade passat bättre. Det var tom jobbigt att gå uppför backen. Väl uppe var 5 kilometers markeringen. Nu jäklar är det bara hemresan kvar. Nerför. You wish. Det var allt annat än nerför. Helt plötsligt dök det upp en backe som jag inte hört talas om. Karins backe. Vidrig. Den låg ca 2 kilometer före mål. Alltså en backe som gav en mycket näradöden upplevelse. Sen var det en.backe en backe en raka en kurva och helt plötsligt ett mål!
Gör jag om loppet? Tveksamt. Men min svaga hjärna kommer säkert säga självklart om någon utmanar mig. Idiot. Jag vet.
Och till er som undrar: Nej det var inte fantastiskt. Och nej jag upplevde inte det underbara i att springa i vacker natur... Tyvärr. Jag hade fullt sjå att släpa runt min överviktiga kropp i Abborrbackär, Grönstabackar och Karinsbackar.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar