Supermadde är borta. Hon kände inte mig. Jag kände inte henne. Men vi hade en gemensam nämnare: Formhuset. Jag såg henne där ibland. Hon kom in med sitt friska ben och kryckor som hjälp. De blev dock snabbt förpassade till en hörna vid nån muskelmaskin. Madde rodde i roddmaskinen,, hon svettades på crosstrainern hon spann loss på spinningcykeln. Med bara ett ben. Sen tränade hon styrka. Ibland ihop med nån annan gymkändis ibland själv. En gång hade hon en tröja på sig. På den stod det Jag gör som grodorna. Lever på hoppet. Madde hade humor med andra ord. Ibland när jag svettas på cykeln och mjölksyran sprutar ut i benen kan jag tänka på Madde. Hur mycket mjölksyra hade inte hon i sitt ben? Kan hon kan jag.
Idag fick jag reda på att hon avled igår. Jag vet inte vad som hänt, jag kan inte hennes historia. Men jag fick förmånen att se henne på gymmet och hon gav mig känslan att vill man kan man utefter sina förutsättningar. Madde kommer finnas med i min träning. När det blir jobbigt och det börjar ta emot ska jag tänka: ge inte upp. Lev på hoppet så löser det sig.
RIP Madde. Hoppas du har det bra däruppe. Du hittar säkert ett gym där du är nu och kan pilla lite på vikterna och skrika: BRA KÖRT!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar