Vet ni vad? Det värsta är att föregående inlägg inte är en mardröm. Det är den brutala sanningen.. Jag ska ta mig runt premiärmilen den 25 mars. Hur tänkte jag när jag anmälde mig? Justja, jag har ju gett min syster en startplats oxå. Hon fick ju den i julklapp. Vi kommer behöva all hjälp och pepp som finns. Vart faan ska jag börja för att tagit igenom detta? Löpbandet kanske? Det kommer bli tufft. Det kommer bli svettigt. Det kommer bli vidrigt. Bergis kommer det blåsa vara nollgradigt och regna småspik. Pessimist? Jag? Nääää
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar