Klockan ringer 5.45. Det första jag tänker på när jag väl slagit sönder klockan är INTE att fånga dagen. Jag behöver KAFFE!
Efter det testet väntar nästa: Väcka två tonåringar. Fånga dagen? Nä! Funderar mest över när mina barn blev zombies. Har ni sett två tonåringar klockan 6 på morgonen? Det är väääldigt zombilookalike.
Efter kaffe frulle dusch och påklädning rusch ut till bilen! Fånga dagen? Nä svära över bilköer. Väl på kontoret inser att jag ska fånga dagen. Tittar ut och ser ingen dag. Ser bara grå smet!
Med detta sagt vill jag bara säga att Carpe diem kan ta sig i a*slet! Min analys av det hela!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar