Kärlekens baksida

Jag har inte glömt bort er. Har bara haft det lite jobbigt. En tillfällig dipp i mitt liv men det går över. Kallas visst för en flashback... Vilket skit kallar jag det. Jag måste bara berätta om en händelse igår. 

Jag stod på perrongen på centralen i Stockholm (ja plötsligt händer det att KFW beblandar sig med pendlare) och fram kommer en kille i 25 årsåldern. Han mumlade något och jag såg bilder framför mig på att han rånade och slog ner mig. 

- Va? Frågade jag

- Får jag fråga dig en sak? Sa han

- Absolut

- Hur tänker ni tjejer egentligen? (Se där. Jag är tjej;))

- Vad menar du frågade jag

- jo om ni inte svarar på sms eller i telefon på två veckor vad betyder det?

- Antagligen att du är dumpad, svarade jag. 

- Kan jag åka till hennes jobb? Jag måste få veta!

- Är du förälskad, frågade jag

- Ja jag tror det konstaterade han. 

- Jag tror inte du ska åka till hennes jobb. 

- Inte? Är det dumt?

- Ja det kan vara det 

- Åhhhhh men jag måste få veta!!

- Du är väldigt förälskad, eller hur?

- Ja sa han med sorgsen blick. 

- Åk till hennes jobb, sa jag. Du har inget att förlora. 

- Tycker du det? Men vad ska jag säga? 

- Säg som det är. Det enda som kan hända är: Hon blir glad eller så ber hon dig fara åt helvete. 

- Ja jag måste få veta. Tack. Jag åker dit. 

Undrar hur det gick ... Men söt var han. Och upp över öronen förälskad i en tjej som antagligen redan gått vidare i sitt liv utan att han ingick i hennes plan. Jag säger som han sa: hur tänker vi tjejer? Varför vågar man inte vara ärlig och säga som det är? 

// Dr JFW