10 km cross....

Jag har nog aldrig längtat så mycket till den 3 mars som jag gör just nu. Det är då jag går i mål i delmoment ett i klassikern. Jag har idag roat mig med att ta mig en mil genom livet med hjälp av den absolut fånigaste maskinen på hela gymmet: Crosstrainern. Efter en kilometer skrek mina lår LÄGG AV! Efter två hade jag ingen känsel i de. Vid tre domnade fötterna. När jag passerade fyra tog vattnet slut i vattenflaskan. Fem till åtta kilometer är borta. Vid nio har jag tunnelseende för att slutligen stapla över mållinjen efter 61.5 minut.

ALDRIG MER!