Som jag misstänkte.. Det var muskler. Vi säger så iaf. Eller så kan man säga att jag misslyckats. Men det skulle ju aldrig inträffa. Idag fick vi hoppa hage assnabbt skicka upp en stenkula fram och tillbaka slåss hänga på oss en väst och kuta som en galning med motvikter och lyfta upp en säck och backa tillbaka halvburpies medelst bollhelvete som väger tio kilo boxas i underfundiga kombinationer som givetvis innehöll magterapi.
Hon kallade det Tabataintervaller. Japansk tortyr om ni frågar mig.
Bilderna speglar vad som hände när fröken nämnde tabata... Bild ett: Vi flydde. Bara flaskorna blev kvar. Eller vi önskade att vi hade flytt säger bild två. En före och efter reflektion helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar