Som en käftsmäll. Där satt den. Hittade en Emma i spåret vid ca 2 kilometer. Vi bar varandra i mål. Vi hade som mål att inte komma sist och att vi skulle slå hennes bästa mil på 75 minuter. Och det gjorde vi. 72,5 blev det nåt sånt typ.
Premiärmilen är så långt från röda mattan man kan komma. Lite lagom lerigt lite lagom kallt spandexkläder som luktar svett och så de asfula skorna. Inte en hög klack så långt ögat når. Bara fula springafortskor och 10 kilometer vidrig löpning. Vid tre tänkte jag hoppa av. (som förra året) men så hittade jag Emma. Hon tänkte oxå hoppa av. Vid 5 bestämde vi oss att nu har vi genomlidit hälften nu kör vi resten. Det är bra att det finns Emmor sådär utspridda lite här och var. Utan henne hade jag klivit av vid.
Nu sitter jag här i soffan. Nyduschad, har betalat räkningarna (jävla skit det oxå) och kommer ingenstans. Mina ben är typ stela. Vill inte lyda mina tankar på att resa mig upp. Fick ett förslag på FB: Kom och kör stepup en timme vettja. No Fucking Way svarar jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar