När kroppen säger stopp då är det stopp. Så är det just nu. Jag orkar ingenting. Det är precis som om all luft liksom gått ur mig. Så nu har jag beslutat att det ska pumpas in ny energi i den här kroppen.Hur det ska gå till vet jag inte men jag har sovit som en stock två nätter i rad och det var månader sen det hände. Jag se det som ett tecken på att viloveckan var helt rätt. Ibland behöve man stanna upp och reflektera öve vad man sysslar med. Och det har jag gjort nu. Jag trivs med livet i stort, kroppen behöver trimmas och jag fyller snart 50!!! Andas, Andas, Andas.....
Det är tuffa tider för en del. Faan vad jag svamlar men jag har ÅNGEST!! 50 årskris typ isch. Jag vet att 50 bara är en siffra. Men det är min siffra. Och den sitter smetad på mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar