För ganska precis tre år sen bestämde jag mig. Jag skulle inte gå upp ett endaste hekto till. Nu skulle sambofläsket, slutarökafläsket babyhullet bort. 3 kilo från tresiffrigt gick jag med skälvande ben in på Formhuset och kved fram ett försiktigt "Hjälp mig". Och gud så galna de här åren varit. Ja ni som läst bloggen vet hur jag haft det. Det jag skrivit om har varit en resa från soffpotatis till fullfjädrad progymmare med egen PT och koll på kolhydraterna. JFW har vuxit fram som ett alterego som gett gymmet den glans och glamour det behöver. För allvarligt: det är skiiitjobbigt att utsätta sig för diverse träning minst tre gånger i veckan. Att springa är inte kul. Intervallträning suger och muskelmos gör ont. Men efteråt. Det är efteråt belöningen kommer. Känslan av att ha gjort något åt kroppen känns bra. Om jag inte tränar blir jag irriterad.
Ett tips till alla er som vill komma igång: skaffa en PT, se till att du hittar ett gym du trivs med och ge det en chans. Du kommer ha djävulskt ont. Du kommer svära. Du kommer skrika "Det här går inte" men det går över. Jag lovar. Gör som jag : Forma kroppen på Form och keePTraining!
En nöjd och glad JFW! Atleten. ( Jaja jag har 5 kilo kvar till mål 1. Lite atlet då...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar