Sitter i soffan efter ett katastrofalt bra danspass. Reflekterar över vad som hänt under dessa tre år jag varit aktiv Formare. Man skulle kunna säga att det gick från noll till hundra på bara ett par veckor. Började lite trevande med ett sommarkort, betala en månad gå två. Gick vidare till att skaffa ett årskort. När väl det var bärgat stötte jag ihop med Piiiitiiii Danne och det var nu kriget började. Kriget mot fettet. Det där sambo hullet. Ni vet. De där bekvämlighetskilona man lätt får när man fångat sitt byte. Jag skrev ner ett mål för tre år sen och det målet står sig. De sista tio kilona jag vill bli av med sitter fast med superglue. Eller så är det helt enkelt så att jag inte lagt ner hela min själ i det här med övervikten. Under resans gång har jag dessutom börjat blogga om jakten på målvikten. Vissa dagar sämre vissa bättre. Ibland rent av smått briljanta kommentarer. Men nu har jag kommit till en punkt där jag börjar tvivla. Ska jag låta JFW leva vidare eller ska hon få syssla med sina glamourpartyn utan att vi bryr oss? Jag vet inte. Vad tycker ni?
Personligen så tror jag att hon har en funktion. Att kunna se träningen genom hennes ögon har gjort mitt liv på gymmet roligare. Jag ser och noterar saker jag gärna vrider till så det passar JFW. Hon har ju tom dykt upp på en stor personalfest, på spinofhope och hon kommer dyka upp som cheerleader på sommaravslutningen med företagsledningen på mitt jobb. Man skulle kunna säga att hon börjar få små uppdrag. Vore ju trist att ta dö på henne då. Men om jag aka vara ärlig så har ni besökare börjat tryta. Och det är ett tecken på att kanske backa undan och ge plats för andra. Som sagt. Vi får se. Men än är inte beslutet fattat.
Vi tragglar vidare. Valloxen på lördag. 5 kilometer. En NDU för ett par år sen , nu fullt genomförbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du kommenterar